Lite om mig...

"Lobotomy"
Jag är en 36 åring med en 35 årings sinne. Bor i Borlänge med min underbara sambo, och min ännu underbarare lilla dotter.
Visa hela min profil
Powered By Blogger
torsdag 21 oktober 2010

Ej i trafik?

Om du inte är "i trafik", vad fan gör du då på vägarna?
Lär dig köra i rondeller och använd blinkers, apa!
Eller byt texten till "Kan ej köra"
(Den skyldige läser inte min blog, men jag har iaf avreagerat mig)
torsdag 7 oktober 2010

Dödligt hot - Isreal teaser.


En liten teaser när Fischer är i Israel =).

Vakterna steg åt sidan och markerade med vapnen att Fischer skulle gå först.
Fischer började gå mot dörren och hörde vakterna ta följe med honom, men höll sig tre eller fyra meter bakom honom.
Duktigt, tänkte Fischer, men ni klantade er när ni stod vakt, så det blir ingen guldstjärna i kanten på eran bok idag.
Han gick ut genom dörren och såg sig omkring, förhörsmannen stod och väntade på honom i slutet på en lång korridor till vänster om Fischer.
På korridorens vänstra vägg fanns det tre likadana dörrar, Fischer stod i öppningen av den som låg längst bort från korridorens början.
Hela högra sidan var försedd med ett långt galler med fem avdelade celler.
Fischer började sakta gå genom korridoren och såg vad som måste vara piloten i en av cellerna.
Piloten låg på en säng och höll om sin högra arm med sin vänstra.
Fingrarna på den högra handen var svullna och spretade onaturligt åt olika håll, lillfingret saknades och istället för finger fanns där en förkolnad stump av svart, bränt kött.
Pilotens ansiktet var förvridet av smärta och trots svullnaden fick Fischer ögonkontakt med honom och nickade obemärkt, piloten svarade nickningen och ansiktet exploderade i en grimage av smärta.
- Skynda på, skrek förhörsmannen från slutet av korridoren och började gå upp för trappan.
Nej, det tänker jag inte göra, jag ska döda dig långsamt, tänkte Fischer.
måndag 4 oktober 2010

Das bok - Dödligt Hot.



Ja, precis. Du såg rätt!
just i detta skrivande stund har jag kommit in 18642 ord in på min "bok", eller vafa* man kan kalla det.

Det hela började med lite skrivarsug i tarmen, och vi får se var det slutar.

Smakprov? Självklart!

Två siluetter avtecknade sig i månens svaga ljus, dom var cirka fyra meter från den pipande granaten, och endast en meter från den andra granaten Fischer släppt.
Dom närmade sig sakta stirrande blint ut i mörkret och gjorde svepande rörelser med vapnen.
Fischer blundade, ställde sig upp och skrek, - Fem!
Nattmörkret slets sönder av en så stark ljusexplosion att Fischer såg den genom ögonlocken, trots att han pressade samman dom så hårt han kunde. Samtidigt som natt förvandlades till dag i någon sekund hördes en öronbedövande smäll och han kände tryckvågen slå emot honom som om någon slagit honom med en spade över bröstet.
Fischer började springa och höjde vapnet samtidigt som han sakta öppnade ögonen.
De två vakterna stod på knä skrikandes och höll för sina ögon medan blodet forsade ur öronen på dom. Dom ryckte spasmiskt och föll till marken när kulor gjorde fingerstora ingångshål i bröstkorgen och slet upp utgångshål stora som knynävar på väg ut genom ryggen.
Fischer gick ner på knä och vände sig om mot tältet med vapnet sträckt rakt framför sig.

Det var allt för idag =)